Kategori: Mitt liv (Sida 1 av 4)

Vad har vi på Vårgårda egentligen? Utöver att ha fostrat habile skådespelerskan Tuva Novotny och racingföraren Känny Bräck är listan relativt kort. Vänta, en sak till – gräsklippare.

Här vände borden sannerligen snabbt, hoppas ni hänger med. Läsare av denna blogg har den senaste tiden fått ta del av allt möjligt. Jag vill variera mitt innehåll för att tilltala olika målgrupper och publiker. Det är lite av det livet handlar om tycker jag, att hela tiden appellera till en särskild grupp. Månne har denne gruppering inte fått tillräckligt med respekt. Idag bryter jag mot denna till mig mycket kära princip. Undertecknad kommer för andra inlägget i rad att behandla det ädla ämnet gräsklippare.

Avsvimmad – i gräsklippandets tjänst

Vi pratar inte bara om den vanliga, gamla hederliga gräsklipparen som våra fäder tvingade oss att gå ut med på årets varmaste dag. Jag minns att jag brukade få en tjugolapp för att klippa mattan hemma. Det var hur varmt som helst, och det hände fyra gånger under min uppväxt att jag svimmade av. En gång dröjde det tre timmar innan morsan hittade mig där. Fem nätter på sjukhus senare var jag igång igen. Pappas första ord till mig var: ”gräsmattan är ojämn och inte klippt, ut med dig”.

Det gjorde jag också. Jag fattade vår gräsklippare och begav mig ut. Det gick otroligt nog bra, trots att jag varit i koma två av dessa dagar. Någonstans kände jag mig oövervinnerlig efter att ha besegrat elementen. Jag har sedan dess älskat gräsklippare i alla dess former. De där klassiska man drog fram utan el, åkgräsklippare (riders) och nu på senare år robotgräsklippare (Automower). Jag nämnde i föregående inlägg att jag faktiskt var kär i R2D2. Det jag inte sa då var att jag nog än mer var förälskad i C3PO i samma filmserie av Lucas George.

Den svarta veckans stora fynd

Varför pratar vi nu om gräsklippare igen? Jo, det är ju den ”svarta veckan”, som jag brukar säga. Saker införskaffas som aldrig förr till orimliga priser. Dessa priser och erbjudanden drabbades också jag av. Igår surfade jag runt på webben i jakt på erbjudanden. Vad fann jag då? Förutom ett grekiskt kubbspel och tre marinerade torskfiléer från Baltikum nåddes jag av ett oslagbart erbjudande på en robotgräsklippare i Vårgårda.

Ni som känner mig vid det här laget vet att jag inte tvekade en sekund, jag köpte en ny robotgräsklippare utan att blinka. Det slank även med en vanlig gräsklippare, för nostalgin. Jag tänker ha den inomhus som prydnad och använda den för att inspireras och minnas den där varma sommardagen. Jag däckade av värmen, föll i koma och vaknade upp med en passion för klippare av olika slag. Det var som att jag blev pånyttfödd den där dagen.

Mowers matters – min mission för robotgräsklippare

De flesta hade nog föraktat gräsklippare efter en sådan incident, men för mig var det tvärtom. Jag tror att vi människor ofta behöver smärta för att finna harmoni, passion och kärlek. Fatta mig inte fel, inte skadlig smärta, utan mer uppbyggande smärta. Vi kan kalla det friktion istället, om ni så vill. Ingenting kan uppstå utan friktion, att något omfamnar något annat. Det var väl det Einstein sa?

Robotgräsklippare är väldigt häftiga tycker jag. De lever sina egna små liv och har olika egenskaper och personligheter. Jag har under åren blivit vän med många och jag startade under fjolåret en ny organisation – mowers matter. Jag greps av nöd gentemot alla robotgräsklippare som ensamma patrullerarar, klipper och slavar, bara för att våra gräsmattor ska bli fina. Det finns inga fackförbund, inga kollektivavtal, nej inte ens några löner. Vi kan likna detta vid ett nutida slaveri.

Var snäll mot din robotgräsklippare, ty snart kan den styra dig.

Emma, en blommig tekopp.se

Robotgräsklippare täcker stora ytor, större än mitt hjärta klarade av. Jag berättar mer sen. Vänta bara.

Äntligen är det dags för ett rykande färskt inlägg igen på min vackra blogg. Jag vill passa på att inleda med att hylla min webbdesigner för den eminenta plattformen jag har. Tänk att lilla jag – Emma – kan förtälja och förära er med mina tankar och betraktelser. Det är få förunnat, faktiskt. Jag är glad att jag över tid byggt upp en trovärdighet i samband med en träffsäker och rafflande personlighet. Det sammantaget ger mig möjligheten att göra så mycket roliga saker, och också att påverka.

Det som började som en liten tankesmedja om tekoppar har blivit så oändligt mycket större. Visst, jag är ödmjuk – jag är ingen Oprah Winfrey – än. Jag har börjat bygga en monetär bas genom mina inlägg. Igår när jag var och handlade fick jag en liten rabattkupong som tack för min text om min Fiat Panda 4×4. Det var första gången jag indirekt tjänade pengar på mitt kreerande.

Mitt osannolika köp av en robotgräsklippare

Idag handlar det om robotgräsklippare. Jag – gräsklippare? Ni tror säkert att jag är tokig. Alla som känner mig vet att jag verkligen inte kan något om att klippa gräs. Vi vet alla vad som hände sommaren ’09 nere i Sexdrega. Jag och Madde skulle klippa grannens gräs av omtanke och kärlek. Det hela slutade med att hela schabraket började brinna och sedermera exploderade. Gräsklippare har sedan dess inte varit min kopp av té (i min blommiga tekopp). Robotgräsklippare däremot – wow.

Jag har alltid gillat robotar. När jag var liten var jag ärligt talat lite småkär i R2D2 i Star Wars. Det tog några år innan jag insåg att det faktiskt var en droid. Efter att min sambo Ansgar fick ryggskott förra månaden och sedan dess varit sängliggande (fråga mig inte varför, han har inte ont längre) har vi varit tvungna att klippa gräset på något sätt. Av ren intelligens och påminnelse av hur det gick i Sexdrega har jag lovat mig själv att aldrig röra en gräsklippare igen.

Igår var jag ute och åkte på västergötlands ädla slätt och fann då en liten butik som sålde trädgårdsprodukter. Jag gick in, såg en robotgräsklippare i Vårgårda – och köpte den. Allting skedde på en minut och fyrtiosju sekunder, faktum är att jag tog tiden. Ibland tycker jag det är roligt att ta tiden på saker, för att se hur fort det går.

Den prisvärda robotgräsklipparen vann mitt hjärta

Jag köpte en bra robotgräsklippare, för jag kände att nu var det nog. Ansgar ligger där hemma och klagar, och jag kan se hur gräset reser sig likt de germanska stammarna gjorde mot romarna under romartiden. Det var dags att agera – och jag gjorde det. Jag köpte en robotgräsklippare. När jag kom hem fick jag hjälp av min granne Brynolf, som också har en liknande klippare. Efter inte så lång tid var den igång, och rullade. Jag döpte robotgräsklipparen till – just det – R2D2.

Den här gången är jag fullt medveten om att det är en robot och inte en människa. Men robotgräsklipparen ger mig ändå lite nostalgi till barndomen och min första kärlek. En droid i ett rymdskepp – numera har jag en på gräsmattan. Och stråna, de blir kortare och hålls ständigt i trim.

Tänk vad fantastisk en robotgräsklippare från Husqvarna är. Jag är en människa från Huskvarna, och därför känns det spännande att ha en mekanisk (säger man så?) kompis av fabrikatet från mina hemtrakter.

Jag är kär i en robotgräsklippare.

Så enkelt är det bara. Jag tror på riktigt att robotar kommer ta över världen en dag. Vi är bristfälliga, likt min sambo Ansgar som inte lyfter många fingrar per dag. Han måste höja sig nu.

Tack för att ni läste ytterligare ett inlägg. Det värmer så mycket i min själ. Tack.

Ovan rubrik kan vara det allra vackraste jag någon gång författat. Jag har precis köpt nya blommor från Bloms Blommor uppe i den kungliga hufvudstaden. Jag överdriver inte när jag säger att jag är hänförd, tårögd och på bristningsränsen. Detta bastanta blomsterarrangemang jag införskaffade träffade mig mitt i själen.

Ty detta blomster gjorde mig salig och varm ända in i hjärteroten. Ser ni, jag skriver till och med i poetiska termer av att bevittna dessa blommor. Jag har aldrig själv haft koll på så många olika blommor, min mamma kan mycket mer än mig. En del känner jag igen. Ser jag en maskros, då vet jag vad det är och visst kan jag sträcka mig till att med säkerhet även artbestämma gemene hundkex i rabatterna där jag bor. Längre leder inte min kompetens mig, något jag inte vill bli begränsad av.

Blommorna ersatte Dnipro-objekten

Anledningen till att jag köpte de här blommorna är att jag numera har ett helt tomt rum i mitt hem. Innan var det fullt med grejer där. Min sambo hade hela sin samling av kapsylöppnare, medan jag elegant inrett med min samling av sovjetiska arketyper. Jag åkte ner till ett ödelagt lägenhetskomplex i Dnipro och plockade för allt jag hade. Det fanns allt från tavlor till kastruller och jag ville ha allt.

Dessvärre medförde detta materiel diverse mögelskador på det rummet jag placerade allt i. Därför var vi tvungna att slänga allt och totalrenovera allting. Med nymålade väggar och parkett insatt väntade nu utfyllnad. Jag frågade då morsan om tips och fick höra om Bloms Blommor i Sollentuna. Detta fantastiska ställe hade allt vi någonsin drömt om. Jag fullkomligt blomstrade inombords av att vistas i miljön. Personalen gav mig precis vad jag behövde genom att sätta sig in i just min situation.

Det går att köpa liv för pengar

Att pryda sitt hem med blommor, växter – ja, allt vad det än kan vara är ren lycka. Rummet var dött, men sprudlar nu av liv. Tack vare mitt senaste inköp infinner sig ren och skär lycka mellan väggarna. Det är något jag inte trodde gick att köpa för pengar. Att lycka är montärt har jag aldrig riktigt trott på. Min mamma har sagt all lycka går att köpa för rätt pris, men jag har varit tveksam. Kanske kan jag äntligen förstå vad hon menar med dessa ord.

Jag tycker det är värt att betala för liv. Nya blommor är en sån sak, i Stockholm eller vart du än befinner dig.

Är du på jakt efter nya blommor, ja du måste du besöka Bloms Blommor. Det är värt en omväg!

I somras blev äntligen en dröm sann. Jag har som motto att alla drömmar är till för att upplevas, och livet är för kort för att stanna kvar i komfortzonen. Tänk vad mycket vi människor på jordklotet går miste om, det finns dörrar överallt. Alldeles för många förblir stängda.

Jag köpte min drömbil

Min senaste drömuppfyllning (som jag brukar kalla det) var att köpa en gammal Fiat Panda 4×4 från 80-talet. De flesta i Sverige har rostat sönder vid det här laget. Nere vid medelhavet, främst i Fiatens hemland Italien rullar de gamla fina bilarna kvar. Det är främst för att de inte har lika mycket snö som vi har. Då oxiderar bilens lack mer, som min pappa sagt.

Döm av min förvåning när jag då såg en annons från Vårgårda. Detta cykelnäste på ”schlätta”. Där hade en till synes helt orörd Fiat Panda 4×4 stått i ett garage sedan 80-talet. Jag åkte dit direkt för att titta i min betydligt nyare, men mindre charmigare bil. Adressen ledde mig till en gård ute på landet. Väl där mötte jag Börje, 79 och hans bättre hälft Margit, 86. Det visade sig att de köpte bilen till sin son Ansgar när han tog körkort. Sonen hyste dessvärre stort förakt för italienska bilar och föredrog den tyska ingenjörskonstens giganter. Istället för att sälja eller själva använda bilen, så lämnade det mysiga paret bilen i en lada. Och där har den stått tills idag, med blott några mil körda.

Det var ju fantastiskt det här. En ny, gammal, bil. Det började bra. Bilen startade och jag kunde ta mig hem utan problem. Trots åldern kändes den ganska ny. Det luktade fortfarande gott om sätena. Jag drömde mig bort och tänkte på allt som hänt utanför ladan, där bilen stått. Äntligen fick bilen leva.

Sjöbergs Bilverkstad – räddaren i nöden

Veckorna gick och bilen gjorde det den skulle, nämligen transportera mig. Men en dag, när jag var ute på tur utanför Jönköping i sommarvärmen, hände det. Bilen skar sig fullständigt. Kanske var det att motorn inte riktigt varit igång på länge, eller så tog bensinen slut – jag vet inte. Jag kan inte bilar så bra. I vrede skrek jag rakt ut, innan jag stegade ut ur bilen och blickade runt mig. Till min förvåning låg en bilverkstad bara några meter bort. Sjöbergs bilverkstad, i Lekeryd utanför Jönköping.

Det kändes surrealistiskt att bilen dog precis vid en verkstad. Jag hade verkligen flyt, vilket jag ofta har.

Jag gick in och berättade att min lilla Panda precis gett upp utanför. Med ett vänligt leende sade teknikern jag glömt namnet på att han skulle kolla vad han kunde göra. Tillsammans puttade vi in bilen i verkstaden. Jag fick en god kopp kaffe, medan de jobbade med bilen.

Bilen återupplivades – det är aldrig kört

Det hann inte gå längre än en halvtimme innan motorn vrålade igång där inne. Servicen var verkligen av högsta klass. Det kändes precis som det ska göra i en bilverkstad. Jag som själv är uppväxt i en småstad kände mig verkligen hemma. Det andades bilverkstad i sin renaste form där inne. Jag betalade för mig och åkte sedan därifrån. Vidare på nya äventyr i min drömbil.

Fortsätt drömma och våga uppfyll det du vill. Ibland är det bara en annons bort. Tveka inte – börja leva idag! Ibland somnar drömmarna in, för att sedan väckas till liv igen av en verkstads hjälp! Har du tur är det bara några meter bort. Ibland får vi gå längre till den där verkstaden, men tro mig – den finns där.

Tack för mig.

Det finns så mycket i världen man kanske inte känner till. Dock är det mycket som man kanske behöver känna till och veta om. För världen är fylld av saker och ting som både är spännande och roliga. Man ska inte underskatta hur mycket det faktiskt påverkar i slutändan vad sådana kunskaper kan vara värda. Alla har vi nämligen behov av olika sker och ting. Det kan finnas stunder då en kunskap du känner till kan hjälpa någon annan. Eller tvärtom och därför ska man inte underskatta hur mycket kunskap faktiskt betyder för en själv och andra. 

Det finns gott om möjligheter att göra det enklare och smidigare för en själv. För i dagens moderna värld finns det nämligen inga som helst svårigheter att ta reda på det man behöver. Man ska nämligen inte underskatta hur mycket som påverkas av nätet. Numera kan man nämligen hitta all information som man behöver på ett enkelt sätt. Man behöver bara söka på internet och snabbt hittar man precis den informationen man vill ha. Vilket kan göra att man verkligen har unika möjligheter idag att ta fram den informationen som man känner att man saknar. Exempelvis om man inte vet vad en veterinär jobbar med. 

Vad jobbar en veterinär med egentligen? 

Alla yrkesgrupper har sina unika kunskaper och arbetsområden. Det gäller självklart även för veterinärer. Man kan enkelt sammanfatta vad veterinärer gör med att säga att de är en djurdoktor. På samma sätt som en läkare arbetar med människor, arbetar en veterinär med djur. Jämförelsen är dessutom mer korrekt än vad man kan tro. För det finns även skillnader mellan olika veterinärer som specialiserar sig på olika saker och ting. Precis som med en vanlig läkare, även om specialiseringen självklart inte kan jämföras mellan de två yrkesgrupperna. 

En veterinär kan fokusera på att arbeta med större eller mindre djur. Det kan även finnas andra aspekter som spelar in och avgör vad veterinärer arbetar med. Vilket gör att man alltid ska se över vilka valmöjligheter som faktiskt finns. Man ska verkligen inte underskatta hur mycket som ingår i en veterinärs arbetsuppgifter. För de är väldigt omfattande och kan handla om allt ifrån en enkel förkylning till operationer. Vilket gör att veterinärer har ett väldigt stort kunnande. I korthet är det dock en djurdoktor som avses när man pratar om en veterinär. De arbetar helt enkelt med sjuka djur. 

Olika arbetsuppgifter en veterinärer har

En veterinär kan en vanlig dag undersöka och behandla ett stort antal djur. Då kan det gälla alltifrån en hamster till en häst. Det gör att en veterinär måste ha ett väldigt stort kunnande om ett stort antal djur. En del veterinärer specialiserar sig på en viss djurart eller på en viss kunskap. 

Veterinärer skriver även ut medicin, behandlar och tar hand om de djur de möter varje dag. De kan helt enkelt sköta allt man kan tänka sig när det gäller sjuka djur. Veterinären kan arbeta på en djurklinik eller på ett djursjukhus. 

Att tänka på

Som djurägare kan det vara svårt att veta vilken veterinär man ska välja för sitt djur. Det är inte helt lätt att veta hur man ska tänka i den situationen. Dock ska man tänka på att det är viktigt att veta vart man ska vända sig. Det kan hända olyckor eller andra oväntade saker som kräver veterinärvård. Då kan det vara avgörande att man snabbt vet vem man ska kontakta och vart man ska åka med djuret. Som djurägare är det därför viktigt att man undersöker vilka olika alternativ man har. Det är också viktigt att man känner sig trygg med veterinären som man väljer. Känner man sig osäker kan det därför vara bra att hälsa på de olika kliniker som man väljer mellan. Då kan man enklare bilda sig en uppfattning om vilken som passar bäst. 

Det finns så många förskolor i Stockholm att det är svårt att veta vilka som är bra eller inte. Jag upplever det vanligtvis som väldigt svårt att känna att man gör allt rätt för sina barn. Det finns så många val och framförallt så många svåra val. Val som kan påverka framtidsmöjligheterna för ens barn men även deras säkerhet och hälsa. För redan från förskolan kan det finnas flera saker som spelar in och som kan göra stor skillnad. Hur vet man då om man gjort ett bra val? Hur man att förskolan i Stockholm är bra och hur ställer man frågan till andra på ett bra sätt? Det är frågor som ständigt dyker upp då jag hela tiden känner mig frustrerad över skolor av olika slag. Vad är en bra förskola och är den jag valt, egentligen speciellt bra.

När man pratar med andra föräldrar upplevs det som om de står inför samma frågor. Men det känns också som om ingen egentligen vågar ställa frågan, ”är ni nöjda med er förskola i Stockholm?”. Även om frågan ställs ibland, är det sällan någon djupdykning de vill höra om. Istället är det mer generellt om ens känslor eller upplevelser om förskolan.

Något som inte alls säger speciellt mycket alls faktiskt. Åtminstone inte enligt mig som tror att det krävs mycket mer än känslor för att avgöra den frågan.

Så är ni nöjda med er förskola i Stockholm?

Så då kommer vi väl egentligen till den frågan jag önskar jag hade svaret på. För jag vet inte om vi är nöjda med den förskola i Stockholm som vi har valt. Jag känner inte alls att jag har den kompetensen som krävs för att avgöra det. Skolan har ett gott rykte och föräldrarna till barnen som går i den verkar nöjda. Men är det den bästa förskolan vi kunnat välja. Finns det egentligen en mycket bättre i närheten som kunnat förse mitt barn med fler livsval? Det är helt och hållet något man nog aldrig kommer att veta. Kanske kommer man att förstå sådant i efterhand.

Men hur vet man det innan och hur utvärderar man skolan under tiden? Så egentligen borde alla ställa sig frågan, både till sig själv och andra. Är ni nöjda mer er förskola i Stockholm?

Om man inte känner att man har något svar på den frågan, kanske man bör fråga sig varför. Är det för att man saknar kunskapen eller kompetensen som i mitt fall. Eller beror det kanske på något helt annat som gömmer sig i bakhuvudet.

Hur viktig är då en bra förskola i Stockholm?

Frågan kommer väl sen efter om man är nöjd med sin förskola också hur stor skillnad en sådan gör. Vad kommer det påverka i barnets liv, är det inte senare under skolgången som är betydligt viktigare?

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har en endaste aning om hur mycket förskolan gör skillnad. Det kanske inte gör något alls. I värsta fall kan det avgöra hela ens barns framtida studiemotivation. Så därför kanske det kan vara bra att ställa sig frågan om man är nöjd med sin förskola. Den kan göra större skillnad än vad man tror.

Övriga tankar

Att hitta rätt förskola i Stockholm kan vara lite av en djungel. Precis som jag tidigare nämnde så är utbudet helt enormt. Självklart kan man prata med andra föräldrar om vilken förskola i Stockholm vi bör välja för vårt barn. Faktum är att detta bara är en subjektiv tolkning av föräldrarna. Det enda man kan göra är att ha en öppen dialog med sitt barn. Prata med barnet kontinuerligt angående trivseln på förskolan i Stockholm.